finns det ju bara en väg att välja. Och det är upp. Upp upp.
Visste att jag inte var redo för det här. Bilder. Ohfan vad vi har bilder. 5 år. Göteborg, Thailand, Härnösand, Tjeckien, Bali, Rasmyran/Luleå, landet, Kläppen.. Du är med i alla album. Nästan allt jag gjort har jag gjort med dig. Fan. Varför slutar man uppskatta varandra? Tar varandra för givet? Det farligaste av allt. Hur kunde jag glömma det? Jag visste det ju. Ta aldrig någon för givet, ta ALDRIG någon för givet. Men ändå glömde jag bort.
Så sjukt att gå tillbaka till den sinnesstämningen man hade då. När du kidnappade mig, aa, till Göteborg. Vi bodde på hotell. Du köpte en, sjukt stark, Long Island Icetea till mig. Åt rågmackor som fyllekäk för Donken hade stängt. Det regnade. Vi fikade, jag drack apelsinjuice. Du drack kaffe, svart. Vi gick in i en bokhandel. Vi var så snygga. Du & Jag tillsammans. Fan allt var perfekt.
Vissa stunder är det tufft, jävligt tufft. Nu är en sån stund.
Men faktum är att jag tror på oss. Jag tror att det kan gå. Du & Jag. Men inte nu. Inte än. Ibland vill jag skita i det och åka till dig. Och låta dig hålla om mig. Ingen känner mig så bra som du.
2 kommentarer:
Ja, det KOMMER att vara tufft flera gånger. Med allt säkerhet. Men DU kommer att klara det. Med ännu större säkerhet!
Och gå starkare ur det. Och kanske, kanske lite lyckligare. I slutändan.
Jag önskar att jag vore lika stark som du är! Det beundrar jag verkligen. Duktiga, underbara Sofie!
Och man vet aldrig vad livet har att erbjuda åt en i framtiden. Eller vad detta kommer att leda till.
Det kan man inte se nu. Men senare, kommer du säkert kunna se att det var värt det. För att det sen ledde till något annat bra.
Eller så hittar ni tillbaka till varann. Senare. Men då kanske det också blir bättre, tack vare det här.
Så fortsätt kämpa! Me love you!
Skicka en kommentar