För ett ögonblick stannar jag upp och lägger ner min bok som jag just hämtat ut. East Coast Australia. I den bläddrar jag, drömmer. Om landet där borta i ingenstans, i framtiden.

Men å andra sidan, familjen samlad ute på gården. Inte ofta det händer. Ovärderligt.

Här är jag nu. 1 mil utanför Råneå. 5 mil norr om Luleå. Öde? Lite..

Nävetnivad..

Nu ska jag läsa ut 'The Heroin Diaries'..

Bara några sidor kvar! FAN VA SPÄNNANDE. Lor-d.

Upp & jobba imorgon igen. 0800! Hepp Hepp. Förhoppningsvis vin på Vapiano med girlsen.

Vadå? Nu tror du säkert att jag sover med raggisar för att det är kallt. Pff. Det är ju mode!

Jag ska måla hela världen åt dig, lilla farmor.

Hälsade på farmor idag, på hemmet i Sköndal. Det är mysigt, det är som det ska vara. En helt vild blandning av tavlor, byråar, filtar och kuddar, små prydnadshundar som alla har tagit med sig från sina förra hem, sina hem. Som ett museeum där varje liten detalj har en egen historia. Massa, massa, hundratusentals olika historier.. Som inte berättas längre. För de människor som hasar runt i de där korridorerna har glömt bort dem. Vissa har glömt bort hur man pratar. Och de som fortfarande kan prata, pratar för det mesta om mediciner och larm och dubbla lås på dörrarna med kod, vad som ska serveras till middag och hur man vill ha sitt kaffe.

'Svart eller med mjölk? Socker..? Nää.. De vill väl inte du ha..'

Och så tittar de på mig som de aldrig tittar på farmor, för jag är inte ett jobb och inte en del av deras vardag. Men tänk om ja inte hade varit 21 år, inte helst tagit en sojalatte. Tänk om ja vill ha 8 sockerbitar och en halv deciliter grädde i mitt kaffe. Som farmor vill. När hon orkar dricka kaffe.

Skulle jag kunna ta hem lilla farmor, skulle jag göra det. För jag älskar henne och jag vill höra om när hon var liten och jag vill höra om när hon åkte till kanarieöarna och jag vill höra om när jag plockade videung med henne. Även fast berättelsen kanske inte flyter på sådär jättebra och även fast man kanske måste fylla i lite här och där och namnen blir inte alltid rätt..

Från och med nu byter jag fokus och avslutar alla avancerade förhållanden som översvämmat min hjärna på senaste tiden. Nu byter ja fokus till att spendera tid med de personer som ja älskar och verkligen vill träffa. Som jag kommer sakna, oerhört. Som man säger 'hejdå' till med lite extra känsla och närvaro, för man vet aldrig..

Julafton 2007. farmor och min otroligt snygga lillebror.

'Feeling lonely? Turn your back to your family,
then you will know how it really feels to be lonely..'

Welcome home Cinderella. HOLY shit my feet hates me.

Idag börjar min dag lite tidigare än vanligt..

Sitter i köket och dricker kaffe medans hunden ligger i mitt knä och myser. Life is good sometimes. Idag jobbar jag 07-17 sen ska jag med pappa ut till farmor och mysa. Måste spendera mer tid med farmor. Kommer inte se henne på ett år sen, kanske aldrig mer..

Igår hände något fantastiskt. En helt oväntad person, eller egentligen inte kanske, men för mig lite oväntad. Tog mitt parti i händelsen, det förlorade kontantkortet. Jag blev helt överväldigad och rörd och var tvungen att lägga mig ner på golvet efter att vi hade lagt på i luren..

Fan, de kommer bli tufft att lämna dem. Människorna som har färgat mig under 3 år på ICA Tappström. Boss, Jonas och morsorna. Helvete. Jobbigt som fan..

På söndag har jag 3 års jubileum. Och så är jag ledig. Är det inte fantastiskt? Eller typiskt, kanske en bra anledning att tigga till sig ett pass.. 'Meeeen, det är ju mitt 3 års jubileum.. Snääälllaa..' Haha. Patetiskt..

Sen vill jag bara påminna er boys om en väldigt viktig livsfilosofi som Nikki Sixx har lärt mig.

GIRLS = TROUBLE !!!

Australien.

Nyss hemkommen från en kväll proppis med känslor. Känner mig helt utmattad. Undra hur det kommer kännas den dagen då jag kommer vara tvungen att säga; Hejdå, till alla fina människor man har att luta sig mot här hemma..

Undra hur det kommer kännas när jag & Linn står på Arlanda med ryggorna på. Och undra hur det kommer kännas när vi landar i Sydney. Undra hur det kommer kännas att ringa en helt främmande Australiensisk kvinna som vi ska bo hos i tre veckor. Undra vad ska man säga? 'Hello, this is Sofie, from Sweden..'

Undra hur det kommer kännas att vandra längst de gatorna som man bara läser om i guideboken. Undra hur det kommer kännas att hänga på Bondi. Undra hur annorlunda nyårafton kommer vara.

Undra hur det kommer gå till när vi träffar Dave och Andrew och alla andra boys efter 6 månader. Undra hur det kommer kännas. Undra vad de kommer säga när de träffar Ellinor'orna. Paaaaaaaaaaartz, probably.

Australien, nu ägnar jag ett magiskt ögonblick åt Australien.

Här är Ellinor. Hon är arbetslös. Men det gör inget. För på onsdag är hon i Australien.

Jag är patetisk..

Pratade med en vän från Holland igår.

En utav hans bästa vänner lider av skitjobbiga psykoser. Tror att världen ska gå under ibland. Så för nån vecka sen tog han sin 8åriga son och klev ut på motorvägen mitt framför en långtradare. Hans son dog och han har precis vaknat ur sin koma, tror att han är 2 år gammal (fast han är typ 32) och känner inte igen någon, över huvud taget..

Fyfan, jag är patetiskt över mina 1200 kronor.. Och smink? Alltså..

Hah?

"Computer games don't affect kids; I mean if Pac Man affected us as kids, we'd all be running around in darkened rooms, munching magic pills and listening to repetitive electronic music.."

Kristen Wilson, Nintendo Inc. 1989

'The sweet just ain't that sweet without the sour..'

Hade fest i fredags. Blev av med smink, sminkborstar, parfymer & krämer (?) för över 5 000 kronor. Va ere för f'ttnyllen som tar andras saker? Allvarligt.. Ja allvarligt, så känns det fortfarande overkligt. Var enda gång jag kliver in i mitt badrum så blir jag påmind om hur oärliga och egoistiska folk är. Vissa. Inte alla. Men vissa..

Lyckades styra upp en böter hos SL på 1200 kronor idag också. Vill inte ens prata om det. Blir så less. Såg Australien rasa framför mina ögon. Kom hem, grät, skrek, slog i saker. Fridolf gick och gömde sig. Det sket jag i då. Sen betalade jag, bäst att ha det gjort. Sen skickade jag tillbaka mina linser. Jag får väl fan helt enkelt gå runt blind. Har inte råd.

Trots allt det här kan jag inte vara sur och grinig. Det tog kanske 2 timmar på jobbet idag sen kom jag på mig själv stå där och le. Åt en kund. Åt en dum lapp som någon skrivit. Det är ju trots allt bara pengar, värre saker kan hända..

Sen kommer jag hem och så står en splitterny flaska av min favoritparfym på hyllan i mitt badrum. 'Till vår solstråle från ma & pa.'

Jag är iaf omringad av helt totalt underbara människor, tusentack till Mamma och Pappa, tack Linn som alltid lyckas rycka upp mig näg jag ligger i en liten hög på golvet, stort tack till alla på jobbet och speciellt tack till Danne och Ellinor som förgyller alla alla mina jobbdagar (och alla andra dagar också). Tack till alla som var på festen och som har visat sina känslor över vad som hände. Här kommer massa massa kärlek till er!