Blondiner VS. Brunetter

Men? Jag har MSN som startsida och nog för att det kan stå skumma saker så tar det här nog mitt pris. Tycker kanske att borde det inte stå 'Bli seriös - färga håret?'. Var tvungen att gå in och läsa vad som var skrivet i den här otroligt (!) oseriösa artikeln.

"Blondiner färgar håret mörkt för karriären.

Brunetter ser som mer seriösa och intelligenta än blondiner. Därför färgar blondiner just nu håret – för att inte bli arbetslösa.

Lågkonjunkturen har gjort att det är svårare att få jobb, och allt fler företag tvingas säga upp personal. Därför har fler och fler blonda kvinnor börjat färga håret mörkt, i ett försök att bli tagna på allvar på arbetsplatsen, skriver Daily Mail.

Enligt brittisk forskning ses brunetter som 62 procent mer professionella än blondiner. Undersökningen, beställd av företaget Superdrug och utförd på 25 000 brittiska kvinnor, visade också att 38 procent av ljushåriga kvinnor tror att deras hårfärg motverkat dem i karriären.
Så många som 31 procent uppgav att de färgat håret för att bli respekterade av chefen.

Av de som blivit brunetter för jobbets skull svarade 38 procent att de faktiskt upplevt en karriärboost efter färgbytet.

-Malin Lundblad, msn.se"
(konstigt nog är även denna tös BLOND)


Men, HALLÅ? Så antingen så är man blond och accepterar att man är blåst eller så färgar man håret mörkt och blir tagen på allvar. Suck.

Några saker att ha i åtanke här; detta är en brittisk undersökning där 25 000 brittiska kvinnor har medverkat (där kan vi ju var och en göra uträkningarna själva), företaget som gjorde den här undersökningen heter 'Superdrug' (what?) och sen har ju faktiskt blondes more fun. (;

HAHA!

Ja, när jag nu blir mamma i framtiden kommer sånt här verkligen att roa mig. Ja, får jag chansen kommer jag utsätta mina barn för det. Jag vet jag är en hemsk, hemsk människa. Kan kolla på de sista 5 sekunderna om och om igen..

Djävulskt med ack så roligt.

Bokat!

Jaaa. Taaack. Åååh. Anmälningsavgiften är betald och nu kan jag börja längta på riktigt. Nu finns det inga 'men'. Nu drar vi. Pust. Så skönt, ha ngt att längta till. Som finns inom en ganska snar framtid iaf. Tack Linn, för att du vill följa mig till paradiset på jorden. Drinkar, sol och bad i TVÅ veckor (hihi). Frågan är om det kan bli mkt bättre? Jag tror fan inte det.

Längtar tills vi sitter på Arlanda Express, Flygbussen eller i skjutsen. Whatever. Jag vill vara pågång. Nu, nu, nu.

Kunde inte låta bli. Måste bara sukta Linn lite lite till..
Ber om ursäkt för videokvalitén, du får vrida
huvudet lite till höger så ser du bättre. (:



Åh. Imorgon betalar vi. Den 11 juli åker vi. Fan jag längtar.
Vill bort, och det är nu.

Just get the fcuk out of my face! (känsliga läsare varnas).

Mamma...

Pappa har varit ledig (eller jobbat hemma pgr sjukdom) nu några dagar sen jag flyttade hem igen. Det har varit jättemysigt, vi har pratat om allt möjligt. Quality time. Idag är mamma ledig, eller jobbar hemme pgr av att hon ska åka till Luleå i eftermiddag.

Tjat? Tjatigare? Tjatigast? HELA tiden. Jag vet inte om det var för att jag sov till klockan 11 men såhär är det. Jag brukar vara upp vid 9 och fixa. Men om jag går upp vid 9 nu, vad händer då? - Jag går runt och tänker, och tänker och tänker. MYCKET skönare att sova bort halva dagen och då också stor del av 'tänket'. Iaf, hon tjatar om min framtid, sen. Aa, fan alltid.. Och såhär kan det låta;

Sofie, hur har du tänkt dig nudå?
Med vadå?
Ja med plugget och så. Har du sökt ngn kurs? (syftar medvetet på den där förbannade jävla Matte B kursen som uppenbarligen hatar mig, och jag den).
Naae? Vadårå?
Okej, men vad har du för planer då?
Jag vill resa utomlands nästa vinter, länge, sen söker jag mig en utbildning efter det. Ser ingen poäng med att plugga ngt 3 årigt, kanske 4 årigt, program nu.

Typ lite så. Och idag var det lite annorlunda för idag berättade jag att jag skulle till Grekland i sommar med mina vänner och det tyckte hon var onödigt hit och dit.

'Ska du inte spara de pengarna tills långresan i vinter då?'
'Jaha du vill du plugga i USA. Det är ju inte så lätt. Du kanske ska ta någon kurs här hemma i Sverige först innan du åker. Du har ju inte direkt pluggat på några år nu.'
'Ska du inte spara pengarna tills du åker till USA och pluggar istället så slipper du ta så mkt studielån?'
'Är det inte bättre att åka till USA nu i sommar då och se hur det är där?.'

AAAAAH, ok, SE hur det ÄR i USA?
1. VEM ska följa med mig på en sån resa i sommar? När grekland är på gränsen för vad våran ekonomi klarar av just nu.
2. Hur ska jag kunna SE hur det ÄR i USA på 2 veckor? Jag har ju inte ens bestämt mig vad eller vart jag vill plugga. Ska jag bara helt jävla random åka till USA och tro att det är likadant överallt. Stupid.
3. Jag vet att det är najs och att jag inte kommer bli besviken.. Punkt..

Hon är ju på allvar orolig för att jag kommer stanna på ICA för resten av mitt liv. Men här kommer sanningen; Jag tror faktiskt att jag ser ner litegrann på folk som jobbar på ICA och är medelålders. Har de inga ambitioner, drömmar och mål? Eller är detta deras mål? Vilket jävla skitmål (förlåt). Den äldre skara människor som jobbar med mig är hur übersöta som helst och jättetrevliga och jag gillar dem verkligen starkt! Jag är glad att de är där (så att jag slipper såsmåningom)! Men..

Jag har aningens lite större ambitioner än att stå där hela mitt liv. Det behöver inte just nödvändigtvis handla om ICA, det här handlar om alla jobb man kan få utan utbildning och överleva på en dräglig lön. Jag vill ha en FET jävla lön. Bo i lyxvilla och ha betjänter. Sån är jag. Och hur ska jag kunna ha det när jag jobbar på ICA? (Okej, för att undvika missförstånd här. Mest av allt vill jag självklart ha ett jobb som jag älskar och brinner för och ger jävligt bra betalt, man måste ju ha en morot? Finns ju ingen anledning att lubba rakt fram mot en OK pension på 13 000 som ligger och väntar.)

De här åsikterna har jag ju med stort tack vare mina föräldrar. Som har fått kämpa för den tillvaro de har idag. Min mamma hade kunnat stanna på Pharmacia och städa råttburar för det var ett jobb. Som gav en OK lön. Som gick att överleva på! Men det gjorde hon inte. Och det tackar vi för. Eller iaf jag och min bror.

Jag ska iaf säga det här. Jag är glad att jag har min mamma, och att hon pressar mig tills jag nästan går av på mitten. Annars tror jag nog att det är lätt att hamna i 'slacker-träsket' och stanna där. Behålla mitt jobb på ICA, skaffa hyresrätt i Ekebyhov. Skaffa barn. Urrk. Men det kommer inte hända. Inte i det här livet iaf.

Nu när man har nått botten,

finns det ju bara en väg att välja. Och det är upp. Upp upp.

Visste att jag inte var redo för det här. Bilder. Ohfan vad vi har bilder. 5 år. Göteborg, Thailand, Härnösand, Tjeckien, Bali, Rasmyran/Luleå, landet, Kläppen.. Du är med i alla album. Nästan allt jag gjort har jag gjort med dig. Fan. Varför slutar man uppskatta varandra? Tar varandra för givet? Det farligaste av allt. Hur kunde jag glömma det? Jag visste det ju. Ta aldrig någon för givet, ta ALDRIG någon för givet. Men ändå glömde jag bort.

Så sjukt att gå tillbaka till den sinnesstämningen man hade då. När du kidnappade mig, aa, till Göteborg. Vi bodde på hotell. Du köpte en, sjukt stark, Long Island Icetea till mig. Åt rågmackor som fyllekäk för Donken hade stängt. Det regnade. Vi fikade, jag drack apelsinjuice. Du drack kaffe, svart. Vi gick in i en bokhandel. Vi var så snygga. Du & Jag tillsammans. Fan allt var perfekt.

Vissa stunder är det tufft, jävligt tufft. Nu är en sån stund.

Men faktum är att jag tror på oss. Jag tror att det kan gå. Du & Jag. Men inte nu. Inte än. Ibland vill jag skita i det och åka till dig. Och låta dig hålla om mig. Ingen känner mig så bra som du.

Grekland, grekland, grekland..

Nu är sista resan bokad. Nu är det det här, eller inget. Jag lägger inte en minut till på det här. Mission impossible. Fast jag kan ju inte låta bli att längta, omöjligt att inte längta tillbaka.


Låt mig bjuda på lite minnen sen sist..

Vatten och.. BRÖD!

Nu när det är torka på blogg-fronten tänkte jag bjuda på ett recept på att bröd som jag tillverkade igår. Inga krångliga maskiner behövs, inte ens en elvisp. Bara du - en skål - en träsked. Tog 10 min att slänga ihop ingredienserna sen var det bara in i ugnen.


BOVETELIMPA MED APRIKOSER OCH FRÖN

4 dl dinkelmjöl
1 dl bovetemjöl (jag hade grahamsmjöl)
2 dl havregryn (jag hade fiberberikade havregryn)
1 dl linfrön
1 dl solroskärnor (naturella)
1 dl pumpakärnor (naturella)
2 tsk bikarbonat
2 tsk salt (ev havssalt)
1 äpple
1 dl torkade aprikoser (torkade fikon skulle också funka)
½ dl flytade honung
4 ½ dl naturell yoghurt

När jag stod där tänkte jag nötter, det skulle vara gott att ha i en näve nötter. Kanske valnötter eller hasselnötter. Eller kanske mandel. Det ska jag prova nästa gång!

DO THIS

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Blanda alla torra ingredienser i en stor bunke.
3. Kärna ur, och skär äpplet i lagom stora skivor.
4. Klipp/skär aprikoserna (eller fikonen) i små bitar.
5. Rör ihop honung, yoghurt, äpple och aprikoser och blanda med de torra ingredienserna.
6. Arbeta ihop den snabbt med en träsked och häll sedan ned den i en smord och bröad form (ca 30 x 10 cm). Toppa med frön och havregryn och pudra över lite dinkelmjöl.
7. Grädda längst ner i ugnen i 60 min.
8. Ta ut brödet och låt det svalna under duk på ett galler.

Avnjut med ost och skinka till frukost. Det här är vad jag kallar lyx!

Jag ska bara, Alfons Åberg.

Jag skulle 'bara' ladda hem ett album med lite drag i till min iPhone. Efter att jag insett att jag bara har depp-musik på den och jag måste ut och springa innan jag blir galen av alla tankar.

Så krånglar den, och krånglar och krånglar. Nu synkroniserar jag om ALLA låtar. Om något försvinner nu så hoppar jag från en bro. På riktigt. Jag är så less. Vill bara ut, ut, ut.

Nä, nu funkar det, nu drar jag.


Saknar dig, oh, jag saknar dig. Allt är så overkligt.

Jag kommer aldrig att glömma,

när du kallade mig flickvän för första gången..

Eller när vi träffades i smyg.
Att jag ignorerade 'pappa mobil',
för några minuter till med dig.
När vi möttes vid stenarna.

När du åkte till Amsterdam.

När jag träffade din underbara familj.
När du kallade mig prinsessa.
När du följde mig hem.

När du kom hem från Amsterdam. (:

Du och Jag på Arlanda på väg till Bali.
I bilen påvägen till Jönköping för att hämta Fridolf.
Tjeckien.
Alla härliga sommardagar tillsammans,
och alla andra härliga dagar också..

Hur gick det till?
Jag vill ha dig nu, som jag hade dig förrut..

Lång väg tillbaka...

Idag lyser solen i alla fall!

Har inte du en tidsmaskin som jag kan få låna?

Är det såhär det känns? Man kallsvettas och irrar runt i lägenheten. Hände det verkligen? Är det en dröm? Alla mysiga minnen kommer plötsligt tillbaka, på en gång.

Varför är det så svårt, jag vet att det är så rätt. Det går inte att klamra sig fast och låtsas. Det går att lura alla andra, men inte varandra. Vi vet, och vi låtsas. Fan, vi är bra på att låtsas..

Jag vet att det här kommer att bli bra, tillslut. Du är min bästa vän, oavsätt. Min bättre hälft.

Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans..

Helt sjukt.

'Jag vet vad som måste göras. Ändå sitter jag kvar här. Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är. Och om jag behöver förklara. Den skugga som vilar i tiden. Förstör inga minnen, du vill inte se mig såhär. Men jag vet att jag döljer en sanning. Att väntan inte leder någonstans. Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans.

Jag vet vad som måste göras. Ända sitter jag kvar här. I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i. Jag försöker att strida mot känslan. Men den är rädd och den spelar ett spel nu. Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur. Men jag vet att jag döljer en sanning. Att väntan inte leder nånstans. Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans.

Jag vet vad som måste göras. Ändå ligger du kvar här. Och jag hoppas du sover, jag smeker dig lätt om din hals. Jag vill inte spara min längtan. Jag har tänkt men aldrig fått tala. Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls. Men jag vet att jag döljer en sanning. Att väntan inte leder nånstans. Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans. Ja, jag vet att jag döljer en sanning. Att väntan inte leder nånstans. Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans.

Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans.'

Melissa Horn - Vår sista dans

Oh high, so high..

7 åring som fått lite för mycket hos tandläkaren.

'Is this gonna be foreever?'



Nu känns allt plötsligt lite lättare. (:

Helt värdelöst inlägg.

Imorgon ska jag jobba i cafeét. Det ska bli kul. Sen ska jag nog försöka festa lite. Men nu ska jag sova. Idag var inte min dag. Hoppas att imorgon blir bättre.

Måste resa. Och det är snart. Vad gör jag kvar i det här satans jävla skitlandet.

Föör mycket känslor just nu. Kanske blir bättre om jag går och lägger mig.

Godnatt.

Åh, åh, åh...

MÄN!

Ville planera min dag idag och vet att jag behöver gå på systembolaget innan jobbet (börjar klockan 17). Och Fridolf ska med till jobbet vilket innebär att jag inte kan ta det på vägen. Vägrar binda honom utanför, fattar inte hur man kan göra så mot ett djur. Usch.

Då frågar jag Kalle när han ska åka till båten, för han ska på kryssning idag. Vad svarar han.

'Jag vet inte.'
'Vadå vet inte? Det måste du ju veta. Klockan är ju 2.'
'Jaa, jag vet inte, typ 6 kanske eller 7.'

ARRGH! PLANERING MÄNNISKA, PLANERING!

Jag hade ju kanske tänkt att vi kunde åka samtidigt. Så kan han passa Fridolf medans jag springer in shoppar.

'Jaa, men när åker du då?'
'Min buss går 1625 (du ser, stenkoll på allt).'
'Jahaaa, nämen då är jag på förfest.'

DUBBEL-ARRGH. Men hur ska människan hinna det. Han har precis gått upp. Inte packat, inte duschat, ingenting.

Varför känns det som att det OFTA är såhär? Jag har stenkoll och för honom händer det bara. Han har ingen almenacka. Han sätter sin mobil på alarm. Så det kan komma ett alarm typ klockan 1300 helt plötsligt en dag 'Klippa mig idag 1400'. Då har han 1h på sig, vart han än är, vad han än gör. Hur orkar man?

Är tjejer planeringsfreak och killar bara tar det som det kommer?

Garanterad muskelinflammation.

I tisdags isåg jag att jag inte har några som helst överflödiga muskler i benen (bara det nödvändigaste som behövs för att springa/gå/resa mig upp ifrån marken). Jag och Sara tränade nämligen Body Pump i måndags. 1h. Vilket har resulterat i en garanterad muskelinflammation eller BRUTAL träningsverk. Vad vet jag inte.

Jag har aldrig varit med om något liknande. Jag ser ut som en 85 år gammal pensionär när jag ska ta mig ner för trapporna till porten. Alltså, observera! 'Ta mig ned' inte 'Gå'. Jag hasar mig baklänges med ett krampaktigt grepp runt räcket. Jag måste seriöst stanna och vila på avsatserna mellan de olika våningarna. Upp är helt OK. Men ner är omöjligt, det är bara smärtsamt.

Jag kan ju trösta mig med att Sara har precis lika ont.
Och nu vill Fridolf ut och kissa. Fan också.

Jaja, det är väl bara att hasa iväg..

Flo Rida feat. Sean Kingston - Roll.

Blir helt galet sugen på party när jag hör den här låten.
Suck. Söndagkväll. Klockan är 00:07.

Oxfilé.

Idag hade jag en otroligt irriterande och dryg kund som skulle ha oxfilé. Här har ni våran konversation (inklusive ansiktsuttyck och tonart).

Kund: Hej du, jag skulle vilja ha oxfilé.
Jag: Hej, självklart det ordnar vi. Hur mycket?
Kund: Jaaa, jag skulle ju vilja ha två TUNNA skivor. Det är väldigt viktigt att de är tunna.
Jag: Okej. (plockar fram en bit och delar den så att den blir två nästan för tunna skivor).
Kund: Kan du banka ut den?
Jag: Ehh, va?
Kund: Ja, kan du banka ut oxfilén? (ärdetduellerjagsomjobbarhär-blicken)
Jag: Hm. Ja, det kan jag väl. Hur vill du ha den då, såhär? (detärjagsomjobbarhär-blicken samtidigt som jag pekar på schnitzlarna)
Kund: Nej, ABSOLUT INTE!! Bara banka ut den lite. Men en såndär metall klubba. Det har ni väl ändå, det är klart ni har det någonstans? (påtagligt jävla irriterad fast han inte har en aning om vad han snackar om)
Jag: Ja, det är klart vi har metall klubbor. Men då kommer den att bli såhär. (pekar STRÄNGT på schnitzlarna igen)

Jag ska inte säga att han är en idiot. Det är många som tror att man ska banka och slå på allt kött så att det ska bli mört och gott men nu ska jag lära er en sak här gott folk.

Vad du är bestämmer dig för att göra med din oxfilé så ska du absolut och aldrig banka den med en metall klubba, och speciellt inte om den är hängmörad (som de flesta över disk är). Om du vill att den absolut inte ska vara blodig inuti så kan du klappa den lite bestämt med en stor kniv, alternativt handen. Så att du minskar risken för att den blir blodig.

Åh. Men, alla kan ju inte vara lika bra som mig. Så är det ju bara.

Förstör mig inte...

Gammal...

Jag insåg att jag börjar bli gammal igår...
Eller, jag insåg att man faktiskt blir äldre igår...

Jag och en tjej från jobbet satt och pratade om utestället igår på bussen påväg in till stan. Jag har ett vagt minne av att Sthlm Kök & Bar var det absolut hippaste ställe som man kunde gå till för något år sen, och där var ju självklart vi, som de extremt coola 18åringarna vi var. Men frågan är finns det kvar? Men jag fick ingen respons.

Vad hette det sen, de döpte om det.. Vad heter det nu? Jaa, Candy?! Ingen respons.

Sen dess har jag inte varit där.. Hm, vart ligger det då? Smålandsgatan eller ngt sånt. Längst ner på Birgerjarlsgatan, nära vattnet där? Ingen respons.

Damn it. Är jag en sån? En sån som har varit på gamla okända klubbar som inga utav de nya och hippa känner igen.

Sen en sak till som jag har tänkt på men inte vågat tänka mer på. En ny söt tjej har börjat jobba hos oss i cafeét. Hon är 15, eller 16. Jag vet inte. Hon går i nian. Tänk att jag känner mig lika gammal som henne fast jag är (som värst) 6 år äldre. Tänk att när hon får gå på krogen, då hänger jag med stor sannorlikhet på sturehof måste hem efter 2 glas vin och inte en sekund senare än 01. Gammal, gammal, gammal..

Men det jag vill ha sagt är att nu är det fan bara 9 år kvar till 30. The countdown begins..

Jaja, en sak som har gjort mig glas på sistone är att mitt SL Acess kort fungerade. Det trodde jag aldrig. Har erfarenhet av att den här sortens teknik alltid krånglar. Det kommer väl. Vi får se!

Nu tänkte jag dela med mig av två gamla bilder. Bara för er skull. Så att ni vet att jag har varit 15 jag också. Jag ser inte normal ut.

Oh my god.. Seriöst?

Miss Li - Oh Boy.

Frukost.

Dags för frukost. Snart är en vecka avklarad. Phue. Den här morgonen blir det bärsmoothie och smörgås. (Smörgåsen tröck jag i mig för den var inte sådär jättespännande). Men den här smoothisen är så GOD att jag måste dela med mig.

Bärsmoothie

2 ½ dl mager naturell yougurt
(alt. sockerfri sojamjölk)
1 dl frysta bär (blåbär och hallon har jag)
1 banan
½ msk havrekli
½ msk hela linfrön
½ msk skalade sesamfrön

Mixa och njuuut.

Igår ramlade jag tillbaka i mitt gamla spår. Jag krigade i mig en hel låda vindruvor, 3 (!) koppar med te och 2 äckliga rutor med naturell mörk choklad. Jag kunde inte stå emot! Jag tog 4 rutor apelsinkrokant. Jaja. Igår var 'lördag'. Nu blir det inge mer den här veckan.

Idag fyller Jens 22 år också. Grattis, grattis, grattis.

Sugen.

Nu är jag sötsugen. Ah. Vad säger boken att jag ska göra, vad säger boken...?

Allt är Kalles fel. Han köpte en stor chokladkaka (apelsinkrokant) igår och åt inte ens av den. Den står helt oöppnad i skafferiet BARA för att sukta mig.

Bara bara bara bara för att sukta mig. Phu. Mer te. Jag kommer dricka te tills jag spyr.

Poesi by L. Winnerbäck.

Jag har hört alla Lars Winnerbäcks låtar. Har jag inte det så är det helt sjukt. Köpte just hans skiva Daugava. Som jag lyssnar på ALLDELES för mycket nu btw. Jag kommer förstöra den.

Hur som helst - den har fått skitdåliga recensioner. (?) Why? I dont know. Jag kan tänka mig att det är typ tillexempel såna människor som min sambo som ger en sånhär skiva en dålig recension. Som lyssnar på en låt, men inte riktigt anstränger sig. För det är osammanhängande ibland, det är det. Det är det som är bra! Liknelser som bara han kan komma på. Ord som bara han hittar. Han är ett geni och det här är hans bästa skiva på länge. Tycker jag.




Då hamnar jag med automatik här; Har Lars Winnerbäck separerat ifrån sin Anna? Hm. Han brukar iaf ha någon 'poppig' låt men det här skivan är mörk, riktigt mörk ibland.

"jag ville skjuta mig själv
redan på tunnelbanan hem
för hur svag jag har varit
och hur fel jag haft

två öl senare var Skånegatan
ändå lite lockande
och framtiden ljus"

Hoppas inte det iaf. Önskar honom all lycka i världen, så länge inte poesin tar slut.

Men för mig är det i alla fall så, jag är absolut mest kreativ när jag är deppig. Gärna jättedeppig.

På tal om det, jag ÄR deppig. Vem vill åka utomlands med mig? Tänk inte på framtiden, åk bara med mig nu. Jag står inte ut snart. Jag åker med vem som helst! Jag vill bort! NU!

Hälsosam månad.

NU har jag kört igång min hälsosamma månad. Bort falukorv, bort snabbmakaroner, bort pannkakor, bort chips. Och in med bulgur, grönsaker och frukt, fisk, 70% choklad (tveksam inför denna dock) im a milk chocolate-girl.

Men än så länge har det gått bra. Har årets lager av frukt som ska kunna rycka in när sötsuget blir för påtagligt. Det har gått 3 dgr, jag är optimistisk.

Men OBS (!) detta gör jag inte för att gå ner i vikt. Gör jag det så är det ju ett plus. Men främst för att jag vill bli hälsosammare. Har varit sjuk alldeles för ofta. Har inte ätit grönsaker, aa.. Sen jag flyttade hemifrån, 1 år och 4 mån sen. Piggare och fräschare i hyn (EXTREMT tjejjigt blev det nu).

Men kan verkligen rekommendera den här boken till de som tänker som mig. Det är ju inte något negativt att recepten är sjukt goda. Dessutom får man en inköpslista inför hela veckor så man behöver inte tänka heller när man går och handla, det är bara att bocka av. (:

Och nej för fan, jag kommer inte bli en såndär galen GI-människa som inte kan dricka sprit. Varför ska man behöva ge upp ALLT roligt bara för att man vill bli lite nyttigare. Pff. Inte jag. Nej nej.