Min vän Ellinor.

Idag såg jag en man satt på golvet i 'linjen' (för er okrönta är linjen där vi går fram och tillbaka bakom disken) för att kika på något elektroniskt som luktade brännt borta vid fisken, smutsig och förjävlig. Utan mössa och utan skyddskläder.

Då blev ja genast överrumplad av en skratt-attack. Ellinor's iofs inte helt spontana påhopp av två helt otroligt skitiga, gråhåriga, illaluktande, tjock-gubbar som skulle laga en av våra skärmaskiner. De klampar på som om de inte vore ngt konstigt alls medans jag och Ellinor tittar på varandra och hör anticimex-kvinnans lite smått hysteriska röst i bakhuvet. 'När ni tvättar händerna så kom iväg utsidan, handflatan, mellanfingrarna och för guds skull inte naglarna! Där samlas det määäääängder av bakterier!'

'HEPP! Vad gör ni? SKYDDSKLÄDER PÅ och MÖSSA!'

Hahahaha.. Där fick de stå i blårockar och champinjonmössor och ja kan meddela att de såg inte direkt nöjda ut! Men rätt ska va rätt! & Därför saknar jag Ellinor på jobbet. Massvis. Massa massa massa massavis.