Hälsade på farmor idag, på hemmet i Sköndal. Det är mysigt, det är som det ska vara. En helt vild blandning av tavlor, byråar, filtar och kuddar, små prydnadshundar som alla har tagit med sig från sina förra hem, sina hem. Som ett museeum där varje liten detalj har en egen historia. Massa, massa, hundratusentals olika historier.. Som inte berättas längre. För de människor som hasar runt i de där korridorerna har glömt bort dem. Vissa har glömt bort hur man pratar. Och de som fortfarande kan prata, pratar för det mesta om mediciner och larm och dubbla lås på dörrarna med kod, vad som ska serveras till middag och hur man vill ha sitt kaffe.
'Svart eller med mjölk? Socker..? Nää.. De vill väl inte du ha..'
Och så tittar de på mig som de aldrig tittar på farmor, för jag är inte ett jobb och inte en del av deras vardag. Men tänk om ja inte hade varit 21 år, inte helst tagit en sojalatte. Tänk om ja vill ha 8 sockerbitar och en halv deciliter grädde i mitt kaffe. Som farmor vill. När hon orkar dricka kaffe.
Skulle jag kunna ta hem lilla farmor, skulle jag göra det. För jag älskar henne och jag vill höra om när hon var liten och jag vill höra om när hon åkte till kanarieöarna och jag vill höra om när jag plockade videung med henne. Även fast berättelsen kanske inte flyter på sådär jättebra och även fast man kanske måste fylla i lite här och där och namnen blir inte alltid rätt..
Från och med nu byter jag fokus och avslutar alla avancerade förhållanden som översvämmat min hjärna på senaste tiden. Nu byter ja fokus till att spendera tid med de personer som ja älskar och verkligen vill träffa. Som jag kommer sakna, oerhört. Som man säger 'hejdå' till med lite extra känsla och närvaro, för man vet aldrig..
'Svart eller med mjölk? Socker..? Nää.. De vill väl inte du ha..'
Och så tittar de på mig som de aldrig tittar på farmor, för jag är inte ett jobb och inte en del av deras vardag. Men tänk om ja inte hade varit 21 år, inte helst tagit en sojalatte. Tänk om ja vill ha 8 sockerbitar och en halv deciliter grädde i mitt kaffe. Som farmor vill. När hon orkar dricka kaffe.
Skulle jag kunna ta hem lilla farmor, skulle jag göra det. För jag älskar henne och jag vill höra om när hon var liten och jag vill höra om när hon åkte till kanarieöarna och jag vill höra om när jag plockade videung med henne. Även fast berättelsen kanske inte flyter på sådär jättebra och även fast man kanske måste fylla i lite här och där och namnen blir inte alltid rätt..
Från och med nu byter jag fokus och avslutar alla avancerade förhållanden som översvämmat min hjärna på senaste tiden. Nu byter ja fokus till att spendera tid med de personer som ja älskar och verkligen vill träffa. Som jag kommer sakna, oerhört. Som man säger 'hejdå' till med lite extra känsla och närvaro, för man vet aldrig..
Julafton 2007. farmor och min otroligt snygga lillebror.
'Feeling lonely? Turn your back to your family,
then you will know how it really feels to be lonely..'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar