Ensam med klaostrofobi.

Australien till nyår. Inte helt fel. Måste bort, långt jävla bort! Sverige är för litet, det går liksom inte riktigt att få plats här. Inte ordentligt. Jag kan stå här, jag kan vända mig om, lite försiktigt. Om jag snurrar på stället liksom. Men jag vill kunna hoppa och springa runt. Utan att ramla av. Jag vill leva ut mitt liv, nu. Inte sen. NU.


Är lycklig nu. Det kanske inte låter som det, men så är faktiskt fallet. Mitt i livet, inget plugg som håller mig tillbaka, ingen lägenhet som hindrar mig ekonomiskt, ingen pojkvän som ifrågasätter och som man måste ta hänsyn till, ett jobb som genererar bra med pengar med möjlighet till att spara mycket. Det är fortfarande sommar! Är lycklig!



Linn - i januari drar vi fan. Jag vill bort. Jag måste bort!