Det låter liksom bra. När man säger det. Sommaren 2009. Det smakar liksom bra i munnen. Och det är det. Än så länge har den här sommaren varit fylld med awsomeness. Maskeraden. Midsommar med gänget. Bodyshots på Nåttarö. Mysiga sommarkvällar i stan. Totally IOS madness. & Snart AMSTERDAM. Utzz.
Men varför känns det som att sommaren är slut nu? Är den det? Det kanske den är.. Eller så är vi så mitt uppe i den att vi glömmer bort den. Kanske dags att stanna upp och lugna sig lite. Hela Augusti är faktiskt kvar. Augusti är också en sommar månad i Sverige. Sen-sommar, but still. Sommar! Inte höst eller vinter. Sommar!
Det känns också som att det är sista sommaren. I januari drar jag. Inte 100 procentigt vart. Men 100 procentigt att. Sen blir det inte mkt mer. Jo, allvar blir det. Och det ser jag fram emot! Men jag kommer att sakna allt. Jag kommer sakna och tänka på sommaren 2009. Länge!
Iaf, hemma från Ios igen. Börjar kanske smälta det tillslut. Men vill fortfarande tillbaka. Min kropp totalprotesterar dock. Yrsel, kallsvettningar, ögoninfektion, illamående, hjärtklappningar. You fucking name it. Men jag saknar them boys. Not the drama, but them boys. Och all kvalité jag fick med dig Linn. Tack, tusen jävla tack för en helt oslagbar semester. All the love to you.
1 kommentar:
Åh! Jag saknar också them boys, VÅRA australian boys! ): Och dig Sofie, saknar redan dig... men vi ses väl idag? (:
Så glad att du fick med mig på den här semestern. Verkligen oslagbart (trots dramat, som du säger; det är livserfarenheter & det är för mkt bra som väger upp det ändå).
All the love to YOU!
Puss
Skicka en kommentar