Twitt, twitt, twitter..

Här twittrar jag

    follow me on Twitter

    onsdag 24 juni 2009

    Sådär, som jag aldrig trodde att det skulle bli..

    Ja. Då var det sådär. Sådär som jag aldrig hade trott att det skulle bli. Aldrig någonsin. Att vi alla skulle vara singlar. Men med varandra. Singlar men med varandra. Alltid med varandra, aldrig utan.

    Det är så jobbigt, den där första tiden. Man vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna. Alla minnen och känslor kastas mot en. På en gång. Helt okontrollerat. Helt plötsligt gåter man, helt plötsligt är man bara där och är tom. Men skrattet är långt borta. Så jävla långt borta. Man tror aldrig att man ska kunna skratta igen, men man vet att man kommer. Men kan inte tro på det just nu. I den här sekunden.

    Just nu riktas alla mina tankar mot dig, älskling.. Du är stark, och om du inte känner dig stark så kan du luta dig mot mig. Jag är stark nu. Jag kan skratta igen. Men jag vet hur det känns. Det var inte så längesen. Men ni andra ska också veta att nu är det vi. Vi klarar allt. Vi gör det. Jag lovar. Nu finns vi här för varandra, ingen annan. Ska vi passa på att dra nytta av den här tiden och låta den dra oss ännu närmre varandra, om det går. Jag älskar er alla och ni vet det. Det är vi mot världen. Hör ni det? Vi mot världen!



    Vi är lördagens änglar som virvlar i stan. Vi är dom som du hatar en söndag på dan. Vi är dom som kan skratta åt allt som är svart, vi är dom som har hjärtan av ädel titan. Vi är änglar med blickarna högt i det blå. Vi är dom som förlorar men jublar ändå. Vi är dom som kan skratta åt allt med varann, vi är dom som kan gråta när ingen ser på. Vi är gårdagens kärlek och stora i orden, som vaknar med skräck och panik under borden. Vi är dom som vill ha allt. Vi är dom som lovar tusenfalt. Vi har solen i ögonen. Och spilld mjölk överallt. Det stinker av gammalt groll, men vi har skuggorna bakom oss trots allt. Vi är dom som kan dansa när det kränger för hårt. Vi är ängsliga höns inför sånt som är svårt. Vi är dom som vill härja som vinnande hjältar. Vi kan om vi vill men vi kräver support. Vi är lördagens änglar och söndagens knott. Vi är dom som förbannar det gråa i grått. Vi är rastlösa änglar och virvlande dårar. Vi är dansande clowner på ont och gott. Vi är inga yuppies med feta cigarrer. Vi är yviga flickor med för stora gitarrer. Vi är dom som vill ha allt. Vi är skrattet i halsen och knaket i fogen. Vi är rastlösa själar som irrar i skogen. Vi är dom som är kungar om natten på krogen.

    2 kommentarer:

    Fille sa...

    Akta hångelfest nästa gång tjejerna tar sig ut till krogen :)

    Hoppas ni inte emar ner er för mkt, isf finns det vodka och sällskap här borta :- )

    linnsan sa...

    Åh. Nu sitter jag & gråter här igen! Så jävla överkänslig man kan vara! Men inte pga av allting som hänt, utan för det du skriver...

    Tack!

    Och vi ska fan hålla ihop. Genom allt allt allt.

    Och det ÄR konstigt det här. Första gången någonsin vi alla är singlar samtidigt. We're in this together.

    Vad jag är glad att jag har dig, och er! Världens bästaste!!!

    Älskar dig.